Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Rörelsen Den stora mogna rörelsen föll över sina medlemmar, hon drog kroppen med sig över kyrkobyarna, med vänsterbenet gick hon genom isen och bröt: ljus. Den tunga rörelsen är tyngd av sina beståndsdelar, de atomära läpparna och fingrarna som strävar åt andra håll, cafékulturen från Europas stränga gränser. Runt vaktkuren svävar änglar, eller är det älvor? deras måsten är intet mot mina, min sömn som översvämmar dagarnas få timmar av ljus och anständighet. Runt Svalbards fiskelägen samlar sig trålarna, med reaktorer körda genom skrovets sköra lövskikt, mest långt bort från maktens centrum är de. Kunde du veta något om det här innan? ja det kunde du, dina vänner sa det, din låtsasperson i armbågen talade om det för dig, hörde du ens på? Kan du göra någonting åt det nu när det sker, ja, den mogna rörelsen faller, men bort, bort från byarna kan vi ännu hinna medan skuggan sakta rör sig ner som ett drapperi över den sena oktoberhimlen.