Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Davidstjärnans väg Över Skåneslättens ryggradslösa skinn rullar havet åter nyhansastäderna kramlar sig fast längs järnvägsspåren som ett kamerabefäst korallrev. Där blomstrar vår tids enklavkärlek i PC-lunken och Big Brothersömnen deras fönsterögon lysande mot stormen och det gråblåa mörkret i förskingringens dagar. Genom Skånelsättens sömnlösa natt rör sig folket tveksamt; med sina nationella drömmar tända som fyrbåkar mot förvirringen: den ryska drömmen, den judiska, de amerikanska änglarnas fighting spririt, den japanska solen i öster. Den romerska eviga resan mot stadig campingmark en rundgång av gästarbetskraft. Allt i en biografmörkerdröm, sammanfattat: Mordor. Över Skåneslättens himmel går radiovågornas hjärtslag; en Benficaspelare avlider på plan med ett leende, kanske frös han i en sekund, som min brors löpsteg mot landslaget. Den unga eviga gymnasieväntan i resan mot framtidslandet, Davidsstjärnans tusenårsrike för de utvalda. Bakom många tusen slagord anar jag Davidsstjärnans väg från ett läge till ett annat från ebolans armbindel i tredje riket till kulsprutespindelns flagga som fladdrar över västbankens vägspärrar. Mannen som förlorade allt på aktielotteriet står i bankkön, hans kappa driver sorglig i vinden, han säger: det är bara en märklig dröm, va? en smaklös påhittad historia, va? en tabbe i tolkningsmaskineriet, inte sant? Nej du, det är på riktigt. Men likväl: En dag ska radhusområdena spricka upp rosenfjortisar spränga ut genom asfalten, julljusstakar brinna ner genom golven och så en sådd av eldflugor på vägen. En dag skall cirkulationsplatserna åter bli torg rådhusen åter fyllas med trummande rådslag och frihetsrymden explodera över oss som de segrande hjältinnorna i en lesbisk tonårsroman. Här går en yngling långa tider och väntar på att poesin ska komma till honom. Han påminner om en troende, han ropar: Messias, kom till mig! Messias, se mig. Styvnaden från ungdomsåren växer obevekligen till stelhet Så, svara Messias: Varför avskyr vi ungdomar? För att de håller på att bli vuxna. Varför älskar vi ungdomar? För att de fortfarande ännu några dagar till är Europas sista tänkande barn.