Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Cykel Många år har gått, sedan den här dikten skrevs. I rådhusparken har träden brunnit ner, man har byggt barrikader av utomhusserveringarna och i juneporten förskansar sig ett medborgargarde. Processioner tyngda av bittra nordanvindar gräver massgravar i östra storgatans förlängning de reser en galge på dunkehallaberget - en sådan som stod där förr. Utanpå själen har tiden lagt en oändlig trötthet. En betraktare som kan vara jag går längs de gator som en gång var våra när vi tog studenten, han betraktar utan att ingripa, hur arméer kamperar på det fält där han en gång gjorde hemliga gångar i säden. Han ser krigsmaktens helikoptertrupper excersera på stadsparksvallens lervällingsgräsmatta. Han vandrar längs strandpromenaden, och möter så i denna gråa framtid den flicka som tog hans oskuld för mer än 40 år sedan. Cirkeln sluts.