Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Dagliga rutiner och ovanor Jag försov mig igen lika bra det, att gå utanför dörren är en plåga. Kopparna i skåpet skramlar av öronbedövande tystnad varför så många koppar när ingen dricker ur dom? Dagstidningen och TV:n är de enda bjudna fikagästerna - Hej, hur är det med dig? - Ivar tjugofyra. Tvåa Fyra. - Mer kaffe eller kanske te? - Skräckfilm på tvåan klockan tio. - Jamen då ska jag träffa mina vänner. - Det ska du inte alls. Över gården rullar en man och en kvinna en rullstol en månlandare på tidningens förstasida granen slänger ni i containern meddelar bostadsföretaget kylskåpet surrar, det har aldrig varit flygdugligt. jag inbillar mig alltid att ordningen bara är en schimär jag väntar på att allting ska krackelera då ska sanningen uppenbaras men det sker aldrig. Jag är en ensam profet med profetior som aldrig slår in. jag rodnar över att vara ensam, om du förstår vad jag menar. jag är han som inte fungerar jag är den som du skrattar åt och är rädd för jag är den orakade snuskgubben som står i ett hörn av köpcentret och ni tror att jag stirrar på småtjejer men i själva verket räknar jag bara minuter. Det är det jag rodnar över, jag är det misslyckade expermintet jag är vraket på sjöbottnen, kylskåpet som surrar, som aldrig varit flygdugligt.