Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Katten Europa Katten Europa ligger djupt nere i mig, för jag har levt så med Europa jag drar med fingret över hennes sargade hud, där bandvagnarna plöjt fåror från väster till öster och från öster till väster igen - Europa jag älskar klangen av ditt namn och jag kan titta i timmar på fotografierna av dina städer dina floder, vindlande vingårdar från alper till riviera din spinnande själ som sträcker sig från stormiga Nordkap - där sjöräddningen sitter på ständigt standby - till Barcelonas märkliga gator med apelsiner i himlen Bosporen där Istanbul dansar som en drucken kossa, Krimhalvöns massgravar och knotiga tallar, Kiev - O Kiev med ögon av solen och månen, London där Atlantdimman driver in Europa min älskade, dina invånare har så vackra namn, de heter Konstantin Sjegotskij, Karate Kid, Maryham Ingham, Ann Demeulemeester, Louise och Belle et Sébastien. Fan alltså, detta är så att jag skakar, för du är så vacker, som när man vaknar och ser ditt ansikte precis där på kudden, hela kontinentens puls i din andedräkt, dina ljusklustrar som lyser upp genom molnen mot ett plan fullt av charterfylla, Europa, ditt hårsvall är löven på träden påväg mot min favoritbild jag är förälskad i dina tusentals språk och dina miljoner dialekter dina valutor, dina huvudvägar, dina järnvägsnät, dina fotbollsligor dina många samvetskval, dina brott och dina försök att gottgöra jag är förälskad i samtalen mellan utbytesstudenter och uteliggare jag tänker på dina betongförorter och dina reaktionära villaförstäder och organiseringen som uppstår i lunchrummen på arbetsplatserna dina kvällstidningar som snaskar i det privata och avslöjar det hemliga dina TV-kanaler som skriker E-U-R-O-P-A varje sekund av sin tid deras orgasmer flyter ner för väggarna inne i gettolägenheterna och den nya tidens flickor skriver sånger om att sprätta upp mig eftersom jag en gång resonerade som ett gubbäckel, Ha! Europa förstå att detta är sådana otroliga framsteg att man måste le! du är full med mode, meningslöst mode och lågprisvaruhus meningsfullt mode och letandet efter den perfekta formen på en stol väderkartor, vädermän och väderflickor som räknar upp temperaturer pekar allvarligt på lågkonjunkturryggar som sveper in från ishavet och hytter med glasögonen åt arbetslöshetsköer som växer medan tunnelbanestationerna utan att påverkas packas in av demonstrationers återkommande åtrå och på äldreboenden behövs det hela tiden extrapersonal. Du, Europa, min kära jag hatar dig så för att du förvrider synen på mig du upphäver mitt förnuft, du gör mig yr och förvirrad, särskilt nu - säg mig, Europa jag kan inte förstå varför du ska slänga alla dina skimrande klädesplagg, all din fantastiska frihet, all din variation, alla dina tusentals språk, dina miljoner dialekter och dina valutor för att du ska låtsas vara något du inte är. Du är inte En eller Ett Europa, du är en kontinent full av kärlek. Du får inte förvandla dig själv till ett litet Amerika, du är värd något bättre! Som nu i ljuset då du sträcker ut dig som en katt efter middagsluren långt bortom federationens tänkta gränser. Spinner.