Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Fredag, september Åh, det blev september så fort Nu är kalla vindar här, kastade mot min förorts fasader. Havet stiger som ett bönerop i skymningen några ögonblick går sönder medan jag kodar ännu en sida till mina ungdomskamraters terapiprojekt. Mötte hunden i trappan med damen i koppel de skulle rulla iväg på rulatorhjulen mot parkeringen en kvart ut och sedan vända för en kvart tillbaka igen. Det gick en timme och golvdammet sögs mot det sista ljuset balkongen brann i säkert tio minuter, liksom fönstren i huset på andra sidan vägen. Medan solen gick ner bakom brospannet i söder somnade flickan på sängen med en påse ahlgrens bilar i handen. Mörker! mörker från yttre rymder tränger in i varje vrå av vår höst tränger rakt in i hjärtat av musiken, gör toner skramliga, dikter rysliga. Och långt borta idag sitter familjen runt sitt bord det är sällan vi ses numera, det är sällan ni hörs av. CC3300 på bakgrundsfältet, kanske 972600 på förgrunden eller E8F3AA, och på detta vis gick en timme till. Hämta data ur strängen med Request.Querystring för att skicka användaren tillbaka till sidan hon kom ifrån. (ja, just så, alltid tillbaka till föregående sida!) Nu väcker jag flickan, går bort till sängen, hon ligger med handen mellan låren, hennes andetag lungna jag hör mig själv säga, snart, ska vi sätta igång med maten? och hon vaknar då, fylld av melankoli och sorg över denna fredag som fallit (liksom alla dagar före den) och försvunnit och tänker hon kanske sen ordlöst i kökets skarpa lysrössken: vi har allt omkring oss så vad är det då vi saknar? I norr vilar dom i sin evighet. Vi måste till fjällen.