| |||
| |||
| |||
| |||
Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder |
|
Vad man faller Fan vad man faller! man, i bemärkelsen av han, den unga pojken som skulle slipa världens egg med sin röst han, ryttaren som inredde ryska tundran i sin fantastiska fantasi. Den rodnande tjurskallen som lärde sig runka i tolv år. Han, som lyssnade med örat mot evigheten, som låg i en parabel från småland mot orion och med rodret fast styrde flottorna in mot vintergatans centrum. han som fick sina idéer geniförklarade, som skulle lyftas uppåt, han som var den triumferande ungdomens första namn, han som var en egen dagordningspunkt på Lenins centralkommitémöten, han som kunde gå i flera mil utan att dricka en droppe vatten. Det var, till exempel, en sommar när Sverige kom trea i fotbolls-VM och han hade starka armar, han kunde paddla som ingen annan. Hans sköna steg som skulle flyta över årtionden och ta honom dit han ville När ändrades det? Utsikten som kysstes bort ur horisonten - när började färgerna lakas ur bilderna? När flöt vattendraget upp som förde med sig allt det som en gång fanns, iväg, nerströms. Han - nu ekar det tomt i de rymder han befolkade. (kunde han blivit den store, en Fantastico?) Lederna bränner av med supna cigarettstumpar som somnat i fjol. Man faller med fötterna på golvet i den tusende matkön i Burlöv Köpcenter, Arlöv elfte maj tvåtusenfyra. |