Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Mitt i denna galna fantasi En ljudupptagning nergrävd i ett demonstrationsblock år 2001: i bakgrunden en polishelikopters surrande i fjärran till vänster en marschtrumma från ett annat demonstrationsblock. Emellanåt enskilda röster brottstycken av samtal mellan demonstranter människors vanliga nödvändiga funderingar: var ska du sova ikväll? Hänger du med och äter sen? Slagord från demonstrationsblocken möts och blandas en orkester tar ton några kvarter neråt en polishund skäller upphetsat någon skriker upprört. Ljudet av en systemkamera. En man med amerikansk brytning talar om avspärrningar på broarna en flickröst letar efter sin vän Maria från Halland, den blonda med lockigt hår. En demonstrationsvakt ropar: Håll ihop! Gå fyra och fyra! Polissirener tjuter förbi från vänster till höger. Helvete. De är galna! Röster man känner igen talar om att samlas till möte vid åttatiden. Ljudet av kläder som rör vid varandra. Den råa stadsluften i norr som surrar genom ljudbandet plötsliga rop kråkor lyfter och flyger genom grenverket i en park. Västerlandets trötta ungdom är inte trött längre. Världens förrådda arbetarklass, den som har blivit förråd av sina egna rörelser vi finns. Alla timmar vi kommer stå och samla våra namn En raspig megafon på andra sidan gatan En bandare går på, We are the People of the Sun. Ljudet av tusentals skor som rör sig över asfalten. Småstenar som sparkas till, trottoarkanter som nöts bort. Fler kråkor flyger ointresserade över människornas huvuden. Ner längs huvudgatan BANDIERA ROSSA! ropar orkesterledaren nära örat JAG RÄKNAR IN 1... 2... och en orkester som har dolt sig precis intill mikrofonen ger ljud ifrån sig. Virveltrumman lekfull, blåset hoppfullt, bastrumman tankfull. Trombonen bakfull. Slagord sköljer återigen in över ljudupptagningen där framme går fackförbunden där bakom går svarta blocket. i fjärran pågår ett krig. Bortom våra blickar och våra gravar ett krig i våra namn. Orkesterledaren ropar: en gång till. Det finns hopp, säger ljudbandet. Den fruktansvärda sagan går mot sitt slut, säger demonstranterna. Om femtio år kommer vår historia skrivas: en galen fantasi vad den nya världen ska innehålla vet ingen. Man får bara tro det, för febern i vår tid har nått kokpunkten, tillväxtkurvorna har sprängt alla förnuftets barriärer lögnerna svullna av resonemangens inavel i maktens korridorer. En demonstration någonstans i mitten på denna galna fantasi rodnande flickor ropar för första gången i sina liv med djupa röster målbrottskillar sjunger för första gången på allvar: Sista striden det är orkesterledarfen uppmanar: en gång till.. Musiken ska bära den nya världen till dess tillblivelse musiken håller oss kvar på gatorna. Flera stadsdelar bort närmar sig demonstrationens första block det centrala torget där håller musiken värmen när klimatet ballat ur och armkedjorna håller samman tåget när provokatörerna tränger sig in En ny megafon närmar sig bakifrån och passerar förbi oss och leden tätnar. Enade ska vi segra. Vi låter oss inte provoceras virveltrumman levererar understöd till megafonen händerna på vänsterflanken stödjer fötternas framryckning på högern Det här är en armé på marsch, en armé utan uniformer och skjutvapen det här är den andra supermakten, här bryts vår tids alla idéer mot varandra gemensamt för soldaterna i den här armén är viljan att bryta sig ur mardrömmen. Det finns hopp, säger ljudbandet. Arkitekter har börjat tala om byggnadsmaterialens betydelse för demokratins utveckling då är vi kanske påväg till en punkt där människan kan rädda sig själv från sina sämsta sidor. Vetenskapen om kapitalismen har brutit igenom tankemonopolets vallar ljudet av de tusentals fötterna runt en ensam mikrofon är ljudet av den nya världens flodvåg. En ljudupptagning nergrävd i ett demonstrationsblock år 2001 fyller tiden med nytt blod.