Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Arkitekturskolans mörker I arkitekturskolans mörker lär man sig att studera ingenting och att ta detta studium på största allvar. Betrakta en yta! Betrakta en volym! Tala sen, som vore det frågan om liv eller död, vräng orden, som om du var poet. Vi leker poeter! Fastän den verkliga poesin inte känner några material - bara luft. I detta mörker. Väggarnas, korridorernas, akademiernas mörker kan man glömma den sociala kampen. Finna en stolthet och en patetisk identitet i sin nya yrkestitel: "Jag är arkitekt!" vilket ska förstås som: "Jag är begåvad och kreativ!" men egentligen betyder: "Jag studerar ingenting!" Vem som helst kan bli arkitekt efter en dagskurs är du fullärd i yrkets teori, skisstekniken får du slipa på, men lite barnsliga perspektivfel är inget problem, det ger faktiskt en personlig touch åt ditt arbete. Vem som helst kan rita hus likväl är konsten begravd i en självupptagen yrkesgrupp som genom sin existens blockerar allt verkligt skapande, och genom sin kocketerande okunskap bromsar all utveckling. Så byggs allt mindre, så antar allt samma former så blir kubidealet ett klotideal och vice versa på gurumagasinets order. Ett mörker sipprar ut från arkitekturskolan där även mina fötter trampar i självbeundrande fotspår, detta mörker lägger sig mot våra franska fönster det letar sig in i våra burspråk och underminerar våra samhällsfundamenta. "Ryck upp dig!" säger dom "Nästa genomgång går bättre!" Vi studerar ingenting.