Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		En ensam mamma drömmer att hon återvänder Tillslut sveper natten sin amnesi över hjorden det var flera timmar sen nu som klotet vände andra kinden till. Ännu några timmar skall rymdkylan tillåtas att dallra in mellan betongpupporna, sen tänder gatukontoret åter solen i öster och radiostationerna sparkar igång penningfloden. Men nu är klockan tolv det har ringt länge i lägenheten under en flicka skrek på gården efter sina försvunna bröder Balkongernas paraboler vända mot arabiska sateliter vår förorts uttorkade ögon. Lastbilschauförerna drar med fyllda segel mot söder de kör på ryggradsreflexer, tänker halvfulla bensintankar. En ensam mamma drömmer att hon återvänder lägger armen om en flicka utan bröder hon viskar namnet på en stad med hundar en stad med dammiga gator och olivträdslundar hon blundar, hon blundar hårdare när TV:n släpper bomber över gatorna strax före klockan ett. Människan tänker inte sova inatt heller under himlahöjden skall hon dröja och minnas innan hon faller ner i djupen.