Startsida Tid Bank Gräns Cykel Din sko Rörelsen Inge namn Målbild Nazister Bruksort Dödsruna Vingslag En kärlek Sommartid Över gården Vita streck Alla vägar Jättehjärnan Canary Wharf Standard Oil Katten Europa Vad man faller Antingen eller Arkitektskolan Dikt om en dikt Fredag, september Koivousta Norden Mmmnnngggg snart! Några år tidigare Kring vårat oväsen Partiet förhandlar Davidstjärnans väg Generella ögonblick Nu ska alla till mars Min bror har fastnat Det kan vara en pojke Jag minns min framtid En dag slocknar näten En grav i Grängesberg Inatt växte mitt bröst Arkitekturskolans mörker I badhuset, en ingivelse Men det finns ju inget mer Att sitta mitt i historien Dagliga rutiner och ovanor Mitt i denna galna fantasi På hemmafronten intet nytt Hinner vi förändra världen? Det finns inga lugna områden Den Nya Motorvägens första år Allt som är nu kunde ha varit då Kvinnor representerade i historien 1 dag i mitt långa och fantastiska liv En ensam mamma drömmer att hon återvänder		Standard Oil amerika Rymdskeppsnationen, ni har alienmasken som jagas av alla norra halvklotets baseballspelare ni gjorde Månlandarmelodierna som sjunker ner genom atmosfären ni ger oss pornografin från sovande amerikanska förstäder våldet och otroheten som sjuder under ytan av kristna broderier och grillmaskineriet, bilköerna med de amerikanska männen i förarsätet i förarsätet glittrar deras erigerade förstagångsligg de har gjort allting i bilen, de har plaketter i taket, alla hemligheter, alla möjligheter i samma kaross. Ni är svåra att begripa och just det gör mig kanske upphetsad. De Amerikanska drömmarna är som ett bakgrundsbrus till vår tid och det är horvinter i Prag, ständigt jorden runt övergår vårt mentala tillstånd i reklamkampanjer av motsägelsefull kåthet och oro, framförallt kanske lydnad fladdrar bort genom gränderna i Madrid, flyr över gröna murar i senhöstens Marseille precis innan fascismen stiger upp igen, som krångel med förgasaren. Den som vill bryta utvecklingen, den som vågar försöka måste bli amerika, måste resa runt i städer och sälja bilder August Palm har slutat halta i svenska hålor Nu är det Standard Oils ruttna stadsbyggen, med Företaget i centrum och oljearbetarna i ringar som efter stenar som kastats ner i vatten eller olja. Styrelseledamöterna sitter alltid med byxorna nere för att bli avsugna de är ständigt på väg i helikoptrar mellan oljefälten. Det är som värmen i Brasilias tusen favelor därifrån via det slumrande Guyana över hela bukten till det stora bolagets El Segundo och apskriken som skärmar av mot den Colombianska knarkdjungeln där Napalmen ännu morrar. Hela maktlösheten på andra sidan gränsen månlandarmelodierna som sjunker ner genom havsdjupen klingar av mot atomubåtarnas patrullrutter. Snart myllrar det av hustrur utan män för det stora kriget närmar sig genom förutspåelser av Norman Mailer och Motormännen man kan höra det på radion genom musiken som byter karaktär nu sjunger de I am dreamin’ of a white christmas en ny sorts människa ska födas ännu en gång en människa med två bilar på garageuppfarten. Man blir kriminell genom att tala om det gamla amerika och trött av att gå mil efter mil med en radio på magen, man kan inte sluta tänka på en kamrat som snavar långt bakom oss andra kanske är han förlorad i natten, vi är för trötta för att vänta plötsligt är vi inkastade i det stora kriget, då längtar man efter Popstars på jakt efter en annan tillvaro. För vem vill inte byta bort det rullande bandet eller de ändlösa marscherna genom identiska skogsåkrar om man får en chans att fly, att kemiskt växa, opereras in i en ny tid om världen förflyttade dig, gav dig en andra chans ha alltid ditt bagage packat kamrat! Ha alltid alla persedlar på plats för man vet aldrig när någon slår två spadar samman och skriker GAS! måtte det inte vara under din tid arma sate, för jag vill att du att vi, vi kunde flyta upp till en grillkväll som Kievs hjältar som människorna i de amerikanska förstäderna fly undan vända ryggen åt snöfall och världars fall utanför gränsen - gå in i sovrummet och somna obekymrade om den växande spänningen månlandarmelodierna som sjunker ner genom stadsdjungeln genom urdjungeln och tränger in i norra halvklotets boreala sköld av granar och iskyla där vi talar om cancer idag, för att försöka stilla skräcken när melodierna sjunker undan försvinner in i mossan, ljungen och blir en del av vår sista blick ut över barackerna och skjutbanan innan vi åker hem igen till ärtsoppa och lik hem igen till lugnet i väntan på den briserande Rymdskeppsnationen, amerika. Göteborg 10:e oktober 2001